seriöst?
jag och min bästa vän örnie pratade idag och kom fram till att jag nästan aldrig är seriös,
och det är fan sant, jag skämtar alltid bort allting, jag tar inte så mycket på allvar.
jag bara kör mitt race, fuck alla seriösa människor, finns inget tråkigare typ!
och nu menar jag inte att jag inte akn vara seriös, eller att jag inte kan vara ledsen och grina.
för det kan jag göra, haha. jag är inte mer än människa. jag vet när jag behöver vara seriös och inte.
inte dirr så att om någon bah; min mamma är död. då skulle jag ju inte börja skämta om det eller så.
sånna saker berör mig faktiskt, just döden, den är fett svår för mig faktiskt,
har fett svårt att inse att fina människor ska dö en vacker dag.
ska inte heller säga att jag är rädd för döden, dock är jag rädd för en för tidig död,
jag är ärligt talat fett rädd att döden ska få mig att missa saker jag alltid velat göra.
jag menar; jag vill växa upp, gå på krogen, festa, skaffa barn och familj, jag vill resa och se mina barn växa upp.
men egentligen känns det inte så självklart att det alltid blir som man tänkt sig?
men jag tycker inte man ska tänka för mycket, utan mest bara vara, leva livet som att morgondagen inte skulle komma, ta vara på alla nära och kära du har, ta hand om dom som behöver din hjälp. hata inte, du vinner aldrig någonting på hat (även om jag skrev ett jätte argt inlägg nyss, haha!) men jag är faktiskt ingen arg människa egentligen. hahaha även fast jag kan verka arg ibland.
och ni som känner mig utanför internet vet att jag kan bli fett arg, men ni vet också att jag vänder tvärfort och skäms lite över att jag vart arg, för det är oftast för små konstiga saker.
nu vart detta ett fett djupt inlägg, men jag tror att, trots min oseriösa sida så vet jag att det finns något seriöst här inne i mitt hjärta också.
men fortfarande... fan så tråkigt det är med fett seriösa människor, snälla... relalalallalalaxa :D
u all take care :)
pusss
